Rapport från en ledig bondkärring , snart i viloläge

Tufse försökte igår att uppmärksamma att vi hade en ny skidstjärna på gång. Hon Svan (som inte är släkt med Gunde) tvålade dit norskor, finskor och fransöser (vad heter det tro) och vann en sprint. Katten anade nått men inte jag inte. Såg bara målgången så där förvånat....Wow så hon åkte. Men jag hade annat att tänka på. Jag är ju ledig denna helg så jag passade på att baka julkakor och bullar. Jennie och barnen kom över i går och vi bakade och pratade. Sen skulle Siri på skridskoskolan och då körde jag litet eget race. Blev 5 sorters kakor och så mjuka brunkakor. Sen blev jag trött.

Idag håller jag på med mina julbröd (årets 2:a omgång med 4 bröd) , Men vi fikar inte så där mycket, fast traditionen påbjuder julfika. Och visst är det roligt att få bjuda besökare på lite mer än vanlig kakburk (köpta skorpor eller pepparkakor).

Men vädret gör så att LO inte är ledig. Snöblask uppöver stövelfoten orsakar att boende i backiga Västerhus inte tar sig upp för backarna och behöver omedelbar assistans. Drängen han är borta i Gottne och Mo och kör. Där verkar det kommit regelrätt snö .Jag önskar att det snöade här också och inte denna blötsörja som täcker alla vägar nu. Men jag tog mig uppför vår backe med "lille Skutt" (en Berlingo) trots slirig och oskrapad väg. 

Tredje advent idag och bara 9 dagar kvar till julafton.... Veckan som kommer ska räcka till julklappsinköp till alla barnbarn och så lite till. Skinkan ska tillagas , men det blir i slutet av veckan, jaga strömming på affären ( måste ju få min inlagda strömming och LO vill ha rullströmming) Koka knäck, fast bara en liten sats för vi ska inte äta så mycket sött varken LO eller jag. Och städa..... Detta gissel. Sen ska jag försöka få undan lite papper och se till att allt är inrapporterat som det ska. Gillar att sitta på julafton och känna frid över såna måsten.

Det ska bara vara vanligt ladugårdsjobb och julmys denna helg.... Får man hoppas. 

!0 december är ju Nobeldagen och jag kände för att fira den. Men då inte "Nobel-kocken" kunde klämma fram sin meny så gjorde jag en själv. Vi åt i förrätt Västerbottenostpaj med diverse tillbehör, varmrätt blev det klyftpotatis, kallskuren fransyska med 2 såser och jag missade visst grönsaker (förlåt), efterrätten bestod av bär och glass, kaffe och så kom Jennie med en god saffranssockerkaka. Efter det satte jag mig för att titta på pampigheten på TV … Virkade lite, mätt och nöjd. Jag var tacksam att jag inte var en av de inbjudna på festen. Dom fick ju inget att äta förrän efter 20.00 . Hisklar så hungrig jag varit. Så fick dom invänta förrättens intågande då det skulle skålas för Nobel, Kungen och en massa till. Fast jag undrar om dom inte smygätit nått på väg till Blå hallen? Men fortfarande var de flesta snyggt klädda , väldigt opraktiska klänningar, men välsydda och gjorde sig bra till allt glitter och tingeltangel.

Gårdsjobbet präglas just nu av utgödslingsbyte. En ränna är klar och då återstår det 3.  Den största energitjuven just nu har ju denna skittransportör varit i flera år. Nu får jag tillägga  VMS 1 disken som också krånglar. Det är ju en modell som tydligen tagits ur bruk på de flesta gårdar. Så den finns knappt några reservdelar till. (dagens morr).Vår VMS 1 (också kallad R2D2) är ju en uråldrig sak, vi startade vår 2002, borde vara avskriven och utbytt alltsedan många år tillbaka om man ska tro de kunniga..... Men trots allt fungerar den fortfarande och varför kasta ut en massa slantar på att byta. Fast disken är ju en ganska viktig händelse under dygnet (3 gånger). 

Det ska visst gå att byta nått "upphottat" kretskort som fungerar på denna gamla modell . Det är jobbigt att vara tvungen att passa disktillfällena annars. Jo lite måste man ju tänka på sin egen energi som faktiskt ska räcka till roliga saker också, inte bara utgödslingar och disk. Typ virka (jag) , spela hockey (LO), vara med barnbarn, och sånt roligt.

Ja ja tänk vad man kan hinna på en ledig helg. Nu är alla bullar klara . så nu ska jag tänka ut lämplig middag ??? Så långt har jag dessvärre inte kommit i min husliga planering idag...… Undra om jag kan kräva att få åka på restaurang???? Nä stackars LO torde vara ute och fixa alla gårdsplaner åt insnöade och nerregnade bybor. Blir till att vittja frysboxen eller nått sånt.

Glad tredje advent i alla fall.

Och så kom december bara så där.

Flaggstångsgranen tändes 1:a advent och nog gläds jag åt detta vintersmycke. Sitter just nu och njuter av utsikten över den vid köksbordet.

Idag så var det vitt när vi vaknade. Dräng 1 var ute och röjde snö, Dräng 2 gjorde morgonpasset och dräng 3 kom och gjorde eftermiddagspasset. Bonden själv är lite överallt. Men han påbörjade ensilagehämtningen och så hade han säkerligen en del robotkrångel. Han är ute än och kommer nog motvilligt in för att inmundiga middagen som består av uppvärmd mat från igår.Vad gjorde då bondfrun ? Jo jag har varit till staden och klippt håret..... Man kan tro att jag beter mig som en adelsfru på 1800-tal.... Men jag lovar vi var i ladugården hela helgen .

Lördag kväll (sent) och natt mot söndag kom dessa två "puddingar". Den övre bär namnet Dora och den undre heter visst Fröjda. Vilken tur att 10 st kalvar hämtades idag (måndag) så att det går att hitta ensambox till dessa och två till som är födda i början av förra veckan. 

När jag kom från staden blev det en massa rapporteringar angående alla kalvar. 

Vi hade krångel i helgen då mjölktanken lade av ???? När mjölkbilschauffören kom på lördag morgon var displayen alldeles mörk och mjölken var 8 grader varm. Så det blev till att bara öppna kranen och låta det "vita guldet" rinna ut  i avloppet. 

Det var tydligen en "kontaktor" som gjort sitt. När den blev utbytt så fungerade tanken som vanligt igen. Men lördag natt blev lite spännande så LO åkte ner flera gånger med påföljd att han sov nog inte så mycket.... Han fick ju kalvar också.

Så äntligen den 27 november fick vi åka upp friska och längtansfulla till Skellefteå och träffa våra små töser Agnes och Ingrid för första gången. Vi satt och "snusade bäbis" nästan hela tiden. Släppte bara när dom skulle äta …….och när det var dags att byta på dom. Men ack såna juveler dom är. Båda växer helt enligt uträknade kurvor. Ja Ingrid, som är mindre jobbar på att hoppa till övre kurvor. Dom äter och mår bara bra, Hur svårt var det inte att åka hem igen...… Men det blir nog fler svängar uppöver och så kommer dom väl ner.

Denna vecka tänker jag "tanka barnbarn" här hemma. Myyyyysigt. Och så har jag ju Z som bestämde gårdagens middag för det var hans födelsedag. Kallskuret kött, hasselbackspotatis, svamstuvning (egenplockad), grönsaksröra, brunsås, bearnaisesås och så tårta på det. Z är en "gourmand" ut i fingerspetsarna .

Och som vanligt blir det alldeles för mycket mat över. Så det blir som sagt restmat idag och så får jag frysa in en hel del. Men sånt är alltid bra att finna.

Nu är det godkväll. Ska värma mat och så blir det soffan och virkning ett tag.

Nu är det som vanligt igen

Tror jag lyckades fånga enda soldagen i november -19 på dessa bilder. Fast lite mulet var det där också. Tråkväder och slaskigt regnblött. Jag längtar efter frusen backe och snö. Livet blir liksom ljusare och skorna blir inte lika geggiga. Nä inte ska man gnälla på vädret. Finns säkert någon fördel med detta också.

Livet har återgått till mer normala gängor . Vi (LO,Z och jag) huserar i ladugården hela helgen. Jag har 3 nya kalvar att mata förutom de 33 som är födda tidigare och är inom "mjölkdrickarfönstret". Då LO flyttat ut 3 kor som ser "pigga och nyktra ut" efter kalvningar så blev det bara 2 kor kvar som jag ska mjölka på bås. Så mitt jobb i ladugården är inte så betungande just nu. Tror jag ska fundera ut vilka av de äldre mjölkdrickande kalvarna som man skulle kunna tänkas att torrlägga inom en snar framtid. Jag tittar sällan på ålder utan jag gillar att dom vuxit något så när bra. Om dom sen är 3 eller 4 månader det struntar jag i.

Här det den näst senaste kalven ( en stor och fin tjurkalv). Måste säga att det är synd det nte blev en kviga. Modern heter Svala (bara namnet skulle förgylla) och så mjölkar hon bra. Igår föddes en kvigkalv som heter Baroness och ser ut som en riktig holstein. Ska se om hon fastnar på bild i eftermiddag.

Då det är lite tröstlöst väder är det svårt att riktigt vilja göra nått. Men nästa vecka ska vi ju åka bort (snälla, snälla förkylningar och andra basilusker, håll er borta ) och så ska det ju bli 1:a advent den helgen .Gardiner ska bytas och julljusen ska fram. Saffransbröd ska bakas Och varför inte ta och dra en extrasväng med dammsugaren. Så den veckan torde swisha till och så är den över. Kanske det är bra att ta en lugnare helg nu då.

En köttgryta står spisen och kokar . Tänker göra dopp-i-gryta till mig och eventuellt Z om han vill. Annars får han och LO potatis och sås till köttet och de kokta rotfrukterna. Gör som vanligt ganska mycket så att det även räcker till morgondagens middag. Är så skönt att ha "snabbmat" att ta till så här under helgpassen. Blir det nån schemaförändring (kalvningar eller utgödslingen krånglar till exempel) och passet tar längre tid, jamen middagen finns tillgänglig i alla fall. Sen gillar jag ju långkok och gammeldags husmanskost emellanåt. Arbetar man måste man ha näring. "Man kan inte arbeta på ingenting" som John-Erik sa när han tyckte mamma skickat för få mackor i matsäcken då han "hjälpte" min far i skogen.

Läste i tidningen Land om en som hade sina orkidéer i vaser. Vet ni att det fungerar. Bara jag byter vatten på dom nån gång per vecka så det inte blir för mycket alger. Mina blommar om och om igen. Känner mig riktigt glad när jag ser orkidé-kvistar som bågnar av blommor. Och det utan större ansträngning från min sida.

19 november är en fin dag

En regnig och grå dag. Igår var det minsann vitt av snö men nattens blöta eliminerade det. Då det började kvällas och vinden slet i flaggan så att flaggstången vaggade oroväckande så har jag precis dragit ner en plaskblöt flagga. Trots detta dystra tycker jag att denna dag är en fin och härlig dag ändå. Varför hissa flaggan en sån här dag ?  Och varför det ? Jo det är Jennies födelsedag. (Förresten hissade jag inte upp vimpeln)

Hur mycket hon fyller? Ja det ska man väl inte diskutera men så här såg hon ut för 9 år sedan och hon fick en tavla av mormor då hon fyllde 20.

Vi ska gå över dit om en stund och gratulera. Det är härligt att ha barn och barnbarn som grannar. Tänk om alla bodde lika nära.

Jag har varit förkyld och så där omotiverad att blogga och över huvud taget göra nått alltför hjärnkrävande. Vilket betyder att det inte händer nått varken i blogg eller hemmavid.

Jag fick panikbokföra inför momsredovisning och så var jag uppe i Umeå på Fullmäktigemöte och kände hjärnan ungefär som en tvättsvamp. Det är faktiskt jobbigt att sitta och lyssna och delta i allvarliga diskussioner och tänka att nu hostar jag ut lungorna och sen somnar jag. Måste erkänna att under vissa föredrag blev det "sekundbortfall" av skärpan.

När man är så hängig kan man heller inte besöka små söta bebisar. Agnes och Ingrid (det är deras namn, fina eller hur?) väntar ännu på besök från farmor och farfar. Men till veckan då är det inplanerat ett Skellefteåbesök. Är det någon som förstår hur mycket vi längtar? Töserna växer så snabbt, så jag vill hinna träffa dom innan dom tar studenten ju.

Gården rullar på som vanligt. Fast det har kalvat en hel del. Jag har ju varit hängig och orkeslös och idag så tog jag tag i kalvningsrapporterna. 14 stycken blev det. Ops slarvigt av mig, men då man inte orkar så blir det så. Jag har beställt öronmärken. Vi hade klövverkning i veckan som var och då skrev dom upp vilka som saknade ett och två märken. Hela 3 stycken saknade båda. Men nu är dessa på ingång hoppas jag.

Ladugårdsstädningen är i full gång. Kalvar har flyttats hit och dit och med tanke på mängden nya kalvar så måste jag nog raska på med börja avvänja de som har åldern inne för det och se till att alla tjurkalvar får nya hem. Kanske några kvigkalvar också.

Helgen som var inträffade nått som nog inte hänt på många år.... Minns faktiskt inte nått tillfälle sedan vi blev egna bönder att vi varit lediga och bara varit hemma. Ingenting inplanerat. Ingen resa eller möte eller så. Inget besök av folk. Vi hade kunnat åka uppöver då, men förkylningen bet sig fast och gav upp först på söndag för mig.

Men känslan att kliva upp när man vill och ordna en frukostbricka och sätta sig framför TVn och slötitta. Sen kanske ta en diskmaskin för att sen sätta sig i en fåtölj och virka. Ja LO kunde inte hålla sig utan gick ut i ladugården och kollade lite grann. Han sa att han skulle ner och träna. Men nån ko kalvade alla tre kvällarna och klart att han kollade upp dessa. 

Varför vi kunde vara lediga var för att två av våra drängar tog varsin dag och jobbade och slet för att vi skulle få njuta ledighetens rofyllda tillvaro. Och det måste jag erkänna, visst gav det mersmak. Det är slitigt att vara i beredskap 24/7. Även fast vår personal jobbar som bara den under veckorna så är ju LO och jag där dom dagarna också samt att vi tar helger själva. Nu  ska vi försöka ta en ledig helg i månaden på liknande sätt. Ja vi kan ju planera in nått då, men nog är det gott att bara få vara nån dag också.

I morgon onsdag ska vi på Norrmejeri kretsmöte. Det blir nog en hel del diskussioner där om än det ena och än det andra. Men jag tänkte på en sak när jag var uppe i Umeå nu senast. Tänk att kunna ha ett företag som jobbar för att göra gott för Norrland. Som tar hand om mina råvaror och gör fina mejeriartiklar. Sen finns det en hel massa norrländska konsumenter som är så köptrogna trots att Norrmejeriernas mjölk och fil är lite dyrare. Västerbottenosten är ju ett flaggskepp, men vi producerar även en hel del annan god ost också. Fjäll- och Verum-produkter går heller inte av för hackor.

Nä jag känner mig stolt över mitt mejeriföretag.

Nästa onsdag åker vi bort så ni vet.

Ja nu har ju vintertiden =normaltiden inträtt!

Plågade Oxtungor blommar mest. Har ställt undan två inne i "gäst/lekrummet" och där är det både lite kyligare och så kommer jag ihåg att vattna så där lite sporadiskt. Sim salabim så kommer det en blomma som verkligen gestaltar det andra namnet jag hört på denna växt. . . Målarpensel. Jag har nog nämnt denna blomma tidigare. Men den kommer från min mormor (som dog 1962). Min mor behöll några skott, när hon flyttade hem ifrån och vårdade dom ömt  så att jag och min syster fick .Nu vårdar vi dessa med samma kärlek och jag har nog klämt in nått skott hos mina barn också. 

Jag stekte tunnpannkakor idag då mina A-barnbarn (Albin, Axel och Aron) hälsade på och åt lunch med mig. Jag tänker alltid på min mor då jag steker dessa.... Hon var en hejare på att få till godaste pannkakor. Hon lärde mig också en sak, att alltid använda den stekspade man är van vid.

När hon hälsade på hos oss, så dök alltid hennes egen stekspade upp ur hennes handväska och så fylldes pannkaksbyttan med godaste mat.

Dessutom tyckte man sig se att hon gillade att steka och helst många. Hon använde en ganska bred spade och då handtaget gick sönder efter mångårigt nötande, så gjorde pappa ett nytt i trä åt henne.

Efter lunch dök även Siri och en sovande Lucas upp. Tänk jag fick en stund med 5 av mina barnbarn. Än så länge har jag inte träffat dessa två underverk...… Men snart, snart dyker farmor och farfar upp. Jag längtar så efter att få snusa bebis....Men visst behöver familjen komma lite till ro innan det börjar storma in folk. Jag får nöja mig med bild och telefonsamtal för dagens bulletin.

Undra om deras namn är helt officiella än? Nä jag väntar nog till nästa blogg innan jag nämner dessa. Men det är fina namn som föräldrarna känt på och tänkt fram.

Här på gården har vi fått en ny anställd. . . Denna gång blev det en dräng till som minsann tagit sig an gårdens städbehov med storm. I gamla mjölkkammaren finns en orange våt-tapet typ 70-tal, som nu strålar med varmaste solfärg när man kommer in dit. Jag såg den i lördags och genast minns jag min svärmor som faktiskt älskade den tapeten. Jo den har synts tidigare också ,men denne dräng har fått tid att verkligen gnugga. . . 

Det föddes en kalv idag och nu tror jag att sinkorna vi haft ute länge och väl tänker börja fylla ladugården igen. Vi stallade in förra veckan och det känns ju bra då det börjar krypa ner under o-strecket åtminstone nattetid. Denna vecka hotar dom med minus hela dygnet.. Men vi är klara med plöjningen och som sagt installning. Kvar är storstädning för att genomföra lampbyte i nya ladugården och faktiskt ska den alltid krånglande utgödslingen nu äntligen bytas ut. Nya balkar och skrapor är beställda. Denna utgödsling har varit en energitjuv i flera år. . . Men nu äntligen!!! Det finns balar kvar att hämta hem. Men dräng 1 jobbar på det.

I alla fall, vi välkomnar Anton i vårt arbetslag och hoppas på "många arbetspass" tillsammans.

16 oktober F1 och F2

Vet inte var jag ska börja. Tråkiga saker har hänt så jag tappade modet att blogga. Gamla tanter med bekymmer ska nog vara tyst...… Eller? Egentligen är det inte min personlighet att deppa ihop och låta dysterheter ta över mitt sinne. Vad som hänt tar vi en annan gång.

Det är nästan en månad sen sist, men jag börjar nånstans mitt på hållet. den 27 september var jag, LO, syster och en annan bonde Lars och roade oss med att se dessa herrar på Brux. Åh så härliga "Östen med resten" är. Jag ler fortfarande. Såna musiker och snacka om att förgylla ens sinne..... "Hon kommer med solsken till mig", "Om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis, likafullt i Hudiksvall" naturligtvis. Sen sjöng dom Evert Taube texter med Ugglas musik och vise versa...…Som dom kunde spela fiol, gitarr,bas sked och allt . Jag hade hur kul som helst.

Dagen efter, den 28, det är min dag det. Familjemiddag med tårta. Sen ropade drängen ut mig på bron..... Aron, Jennie och Peo kom bärande på nått jag önskat mig sen jag flyttade hem ifrån. En flaggstång. I två paket fanns flagga och vimpel. Oj så glad jag blev. I mitt föräldrahem var flaggstång och flaggning en viktig uppgift som vi tog med stort allvar. Så det sitter liksom i ryggrad och gener.

Och tänk under tisdagen veckan efter kom stången på plats och jag drog upp vimpeln omedelbums. Första riktiga flaggningen gjorde jag den 10/10. Då fyller ju Albin mitt äldsta barnbarn år. Jag kommer att flagga alla dagar som jag tycker är flaggdag (dvs födelsedagar och andra högtidsdagar som allmänna flaggdagar mm).

Sen hade jag en vecka där i början av oktober som visar på en bondmoras flexibilitet.

En lördag (5/10) åkte LO (tyvärr dunderförkyld) och jag till Härnösand och fick vara med på en familjehemsdag av stor dignitet. Det var en barnpsykolog som hade föredrag om placerade barn och föräldrakontakt mm. Hur intressant som helst.

Tisdag-onsdag (8-9/10) åkte jag upp till Umeå för diskussionsdagar med Norrmejerier. Det började med en rundvandring på Umeå mejeriet..... Vet ni jag känner mig stolt över att vara en kugge i Sveriges nordligaste mejeriförening. 

Hem och så drog jag iväg lördag igen (12/10) och då var det en hantverksmässa tillsammans med syster och tantpolaren. Jag tänkte inte köpa något garn...…… Ha ha -forget that….. Men jag klarade mig med en påse. Blev en liten blå kasse på IKEA på väg hem också.

Men nu är jag hemma. Stackars LO och även drängen har varit förkyld under denna vecka. Men igår kväll kände jag att nu är det bra att jag inte planerat något mer på ett tag. För nu börjar förkylningen krypa över till mig. Tänk om jag dubblar min förkylning utifall dom båda bestämt sig för att friskna till? Sitter just nu i sängen och skriver och fryser nånting. Hosta också. Lite synd om mig är det allt. Men bara liiiiiite.

Idag hissade jag flaggan igen. Andreas skickade ett mms och ringde sen. Jag har blivit farmor igen. Inte bara en gång utan två. Två underbaraste töser föddes i morse och det förstår ni väl att efter sen jag gråtit glädjetårar en stund, tog jag flaggan och hyllade mina barnbarn F1 och F2 ( inga namn ännu), på mitt "nya sätt". Tänk så jag längtar upp till Skellefteå.

Jag känner mig rikare än någonsin. Inte kan man deppa ihop när sånt händer. Och tänk jag har hållit tyst om detta hela graviditeten  Nu ska jag faktiskt krypa ner under täcket och se "Bonde söker fru".... Lite jobbigt att det går på onsdagar, ja men det är ju hockey samtidigt. Fast jag hinner se period 1 och så slutet på period 3.... Om jag inte bloggar förstås.

I got mail! Alltså riktig post.

Är det fler än jag som hoppar av glädje när ett handskrivet brev dimper ner i postlådan? Jag har en underbar faster som brukar skriva långa, glädjefyllda och roliga brev fylld med information om allt som jag behöver veta nerifrån "södern" några gånger per år. Jag försöker svara så snabbt jag kan (kan bli några veckor då jag ska hitta lämpligt skrivpapper, kuvert och frimärke). Nu skyller jag på lite dumma grejor , för nått jag alltid har i börsen är just en karta frimärken.... Kuvert finns alltid i gömmorna och kollegieblock ligger lite varstans, då jag ofta har skrivklåda och måste kladda av mig.
När jag var yngre hade jag flera brevvänner . Hade en i Egypten (fast bara några brev blev det, då han bums ville jag skulle skicka pengar), en i Indien som ville komma till Sverige och gifta sig (det hade jag inte tänkt) och en kille från Ghana. Han åkte till USA och har studerat högt på Princeton University och kallar sig numera Dr Senyo Opong inom nått tekniskt område . En norsk tös som jag skrev med i flera år.  Tror jag även hade en brevvän som jag skrev till på spanska.... Men den gav jag upp då språket blev lite tungt. Ja det var nog några till fast det blev bara några brev och sen tog det slut.
Numera mailar man eller smsar kort och snabbt. Men när jag mailar kommer jag på mig själv att börja med "Hej! och skifta till ny rad".
Att stå där vid brevlådan och se ett handskrivet brev, det är såååå roligt. Faster Anna är min bästa brevvän ändå.

Hösten börjar ta över, men inga frostnätter än. Ofta får jag se morgonsolen värma upp Billstasidan innan vi får känna nån solvärme . 

Jag äter ju oftast frukost nere i ladugården och jag gör tet´n (hemmagjord långfil) och förvarar den i kylen hemma så var morgon tar jag en tallrik med en portion ner till ladugården. Jag tycker den är så god då jag strör på ingefära och så vispar (slår) jag den så den blir lite tunnare , strör liiiiite socker på och njuter. Tet`n ska vara seg och när en droppe segar sig över skedkanten blir den säkert en halvmeter innan den släpper .

Jag lärde mig idag att utvandrarna som for till USA inte fick ta med sig bakteriekulturer (som tet-ämne är) in i landet. Men hellre brödlös än rådlös. Ifrån Sverige kom brev med preparerade frimärken. Dom satte en liten klick med tete eller nån användbar bakteriekultur bak på frimärket och från det kunde immigranterna starta egna bakteriekulturer som påminde om hemlandets underbara smaker. Smart va ?

Jag fick ett "ämne" i fjol av en god vän. Vid nått tillfälle hörde jag att man kan frysa in ett "ämne" för att starta på nytt senare. Jag testade och för några veckor sen (typ när skolan började) tänkte jag att nu är det dags att testa...… Ha ha voila jag har världens finaste tete (är inte säker på om jag ska stava tete eller täte)  nu var morgon..... Gör en ny bytta när jag har virka 4 dl kvar . 1 - 1,5 dl till ny sats som jag blandar med 1,5 liter ljummen mjölk och så var sin portion till Z och mig morgonen efter. Gör alltid på kvällen så den får stå framme över natten och då jag tar ut den gamla för det sista, ställer jag in den nya. Jo den var fryst i 10 månader minst.

Jag är väl lite fjaskig , men jag upplever detta lite som närhet till mina förfäder och bevarande av gammeldags tradition. Baske mig om jag ändå inte ska ta mig i kragen och göra det jag drömt om många år - att göra egen ost...… Den konsten närmar sig också. Vänta bara. Har fått recept på både hårdost och fetaost.

Vad som händer på gården är att ett gäng kvigor börjat kalva. Vi har under förra veckan fått 3 st förstakalvare . En  i söndags ( klart det kommer nån under helgen) och tydligen en nu i kväll som inte gick så bra. Men det är ett antal kvar. Sen har LO sinlagt en hel drös till förutom de sinkor som går ute än på bete.

Vi ska snart stalla in , men ladugården ska tvättas dessförinnan. Drängen har kört ut gödsel och tänker nog plöja ner det snart. Vi har fyllt en liten silo till ( sen några veckor) och går och tittar på rajgräshektaren som verkar vilja skördas en gång till. Vi får väl se när nästa lilla silo är tömd och hur vädret samarbetar.

Måste avsluta med barnbarn nummer 5 som åker spånvagn…… Tror jag haft alla på en sån bild.Det är alltid roligt att få åka där verkar det som. Och hjälpa till med kraftfodret.

Kalven ovan är från i söndags. Det blev en kvigkalv. Tror hon heter Hanna och då är hon ett antal generationer från 350 Hanna en ko som faktiskt blev 15,5 år. Inte för att jag vill skryta, men hon var också en 100-tonare som vi fått diplom för. En långlivad ko att minnas.

Tankar i väntan på jobb

Sitter vid datorn och inväntar hjälp att dräktighetsundersöka ett gäng kossor. Det är gråväder ute och jag fick helt plötsligt lite "barndomshemlängtan". Ibland kommer såna tankar över en. 

Är en kille som bor i min hemby som flyger drönare och tar såna bilder som ger mig hemlängtan och en massa minnen "ploppar" upp. 

Denna ö heter Storholmen och där brukade vi ta båten och ro till. Det gick att meta från "klipporna" och bada gick väldans bra. Strax till höger ligger "Storhollmshälla" där canadagås och mås håller till.

Ibland är det så högt vatten att hällan inte syns annat än att det blir lite "vattenskum" när vågen sveper över...

I detta sund mellan Torsbacksdelen av Ledingssjön kan vinden få till riktiga stormvågor  om den kommer längst med, för Ledingssjön är ganska lång.

Jag och syster fastnade där en gång och båtmotorn la av. Vi rodde och rodde och kom inte en meter framåt i motvinden. Men mor och far såg vår nöd, så pappa lånade grannens båt och kom till oss med lugnande årtag, tog vår reptamp och rodde hem båda båtarna med kraftiga jämna årtag.

På åkrarna ner mot sjön fick jag stå på vagnen bakom löspressen och stapla balar. Vi hade en 2-axlad gammal  hövagn ( vi körde hem hö från hässjor på dom tidigare) där vi staplade ca 150 löspressade höknippen. Det var en konst att få lasset att vara stadigt. Men hemresan var alltid topp ett. Man låg där uppe på höet och tittade upp i himlen och kände härlig hödoft och när jag tänker på det nu så visst var det stor njutning. Hemma så lastades balarna av först på en elevator som drog upp balarna en och en och så landade dom på en band elevator som hängde i taket och därifrån spreds balarna jämt ut över trallgolvet i torken.

En vacker flygbild över själva Ledings by får mig att tänka på farbror Kristoffer som kom en dag hem till mamma och pappa och hade studerat bykartan. Ha ansåg att byn var så vackert planerad, med alla hus jämt fördelade och i rad utefter byvägen.Visst hade han en poäng. Det är en vacker by och mina minnen därifrån är mest ljusa och varma. Många snälla äldre som bjöd på saft, läsk och hembakt. Kompisar i olika åldrar som alla kunde leka tillsammans .

Nu blir det dräktighetsundersökning.

Innan åskan drar in.....

Vi har fyllt nästa stora silo, men nu inväntade vi en lucka mellan regnvädren som SMHI visade tidigare i veckan..... Tänk att man alltid blir dragen vid näsan. Drängen drog iväg och slog ut några hektar i går kväll. I natt började det regna och det slutade strax innan lunch. 23 mm hittade jag i regnmätaren. Nu har det lovats att det inte ska regna förrän sent fredag eller lördag. Det kanske går att hinna få in 15-20 lass innan det "blötar" på igen. Skulle vara angenämt att få in dessa lass också.

Nu känns det att hösten närmar sig. Hornborgasjöns dansande tranor mellanlandar på åkern som vi tack och lov redan slagit. Även där vi sått vete (som blivit ensilage) har dom hälsat på. Man har ju hört om att "även en blind höna hittar korn". Gäller tydligen tranor också ….. Grisarna skuttar dom också, fast kanske inte lika graciöst som tranorna.

Måste säga att det har varit mycket elände några veckor. Såna där händelser som är  riktiga energitjuvar, som sänker modet och lite livsglädjen. Saker som sårar och trasar sönder många planer och drömmar. Kanske återkommer till det senare. Det är saker jag inte riktigt vill "prata om". Men idag fick jag ett glädjande besked som uppväger lite i alla fall. 

Nu kom jag ihåg att det blir ett kretsrådsmöte ikväll. Där det ska diskuteras, stötas och blötas prissänkningar och annat . Kanske inte så upplyftande heller.

Oj nu mullrar det rejält. Bäst jag avslutar denna skrift. Lite "åskrespekt" har jag minsann. Fast jag blir oftast så in i vassen sömnig då det åskar......

Nä nu tar jag ett tag om hösten och hoppas den blir fin också..... Och jag hoppas all "smolk i min bägare" tunnas ut och det blir bättre.

Kram och ta hand om varandra .

Okej då, näst senaste kalvningen. Vi har fått ytterligare en tjurkalv dagarna efter denna.

Aron ville inte på förskolan idag. Han skulle hem till farfar och slå med "butterfly". Gullungen...

Rymlingar och skördetid

Så fick vi en mardrömsstart på 2:a skörden..... LO och drängen försökte slå ut  en massa hektar och främst insådden och veten då det hotades med regn. Vi ska ju göra "tigerkaka". När vi i oonsdags märkte att 7 mindre kvigor försvunnit. En granne kom och meddelade att stängslet uppe hos honom var söndertrasat. Nånting hade skrämt de små så pass att dom brutit av nya trästolpar och stängseltråden var trasig lite varstans däruppe.

LO som sade att han aldrig släppt ut så lugna smådjur???? Vi tror att grävlingen som bor under det ödehus som står i närheten av fållan skrämt slag på våra djur.

Så fick dom ögonen på 2 st kvigkalvar. 3grabbar/karlar sprang och körde och fick in dessa till den ursprungliga hagen. Efter ett tag ringde en granne som upptäckt 3 till. Men dom var betydligt mer skärrade. Dessa drog igenom 4 stängsel som slutade i den fålla vi har nere vid älven, där det redan går ett gäng fast lite äldre...… Ja en av dom var så stressad att hon funderade på om hon kunde springa rätt genom Z . Tack och lov är han tillräckligt snabbfotad.

Det fattades fortfarande 2. Igår åkte LO och jag helt enkelt ner till fållan vid stranden och räknade och skrev upp alla öronnummer. Jag kollade vilka som var i de andra fållorna. Sen kollade jag upp och upptäcker till min stora glädje att de 2 rymlingar som vi gått och varit oroliga för, redan tagit sig in i strandfållan.... Rackarns busdjur, men ack så glad jag blev. Nu har jag (vi) alla djur där vi vill ha dom.... Ja nästan, de 5 nere vid stranden borde kanske komma upp till sina jämnåriga. Men ett tag till kan dom nog vara där. Åtminstone medan vi kör ensilage.

Idag åkte jag bort till sinkobetet och kollade kossor och hur långt deras dräktighet kommit. Minst 4 har näst intill stinna juver två av dom kan nog kalva inom nån timme (överdrift men kanske inom dygnet).

Ett skäl till att jag var tvungen att kolla är att Dom kom hem med en ko och 2 fina, söta kvigkalvar. Jag vill alltså se att ingen annan kan vara mamma till någon utav dessa. Vilket betyder att 2260 fick tvillingar . Riktigt söta kalvar om jag får säga så. Den jag misstänkte kunde vara mamma till nån av dom har en  seg slemklump som hänger bak och är svullen och ser ut som hon ska kalva inte att hon har kalvat.

Nu är det dags för eftermiddagspass så att jag hinner hem och laga middag. Idag blir det tacopizza och ananaspaj. Lite smaskens ska man väl unna sig när det är helg och ensilagekörning.

Skulle ha skrivits i söndags

In memorian

Den 18 augusti var det 6 år sedan 

När mammor dör

Då förlorar man ett väderstreck

Då förlorar man vartannat andetag

Då förlorar man en glänta

När mammor dör växer det sly överallt.

                Göran Tunström

Hon fattas oss !

Annars sysslar vi med detta :

Det hämtas kalvar ute på sinko-betet och visst nån kalvar inne också. Men tänk så rena och fina kalvarna är då dom fötts ute i det fria. Att ta med kossorna hem samtidigt har också gått väldigt bra. Och det kan ju jag säga som har som uppgift att öppna och stänga stängslet. . . . Jag hinner ju inte springa med kossorna så bra . Men med snabbfotade ynglingar så går det som en dans.

Idag tisdag så ska det "finslipas inför 2:a skörden. Några dräktiga kvigor ska få sina transpondrar så att dom får börja träna inför kalvning och mjölkning. Sen ska det slipas klart på knivar och allt så att "grabbarna" kan åka iväg och börja att "meja ner gräset". Det kommer att bli en "tigerkaks-silo", det vill säga med både vanligt gräs, insådden med rajgräs och vetet. Ingen riktig tigerkaka då man kan få in krossad säd mellan varven. Men nu provar vi detta.

Jag dök ner i frysen och hittade en massa stekfläskbitar som måste göras nått åt. Pulled pork kan rekommenderas. Är nån intresserad av recept så kan jag söka fram det . Vi åt både med pitabröd och tortillas, men jag föredrar det senare.

Nu ska jag invänta några av barnbarnen som ska komma och vara med mig (läs oss såklart) en stund.

Synd jag inte har någon "gafflad gris" kvar. Men det får bli ris och kasslergryta istället till middag.

Jo och så måste jag ju nämna lördagens kulinariska middag. . . Surströmmingsklämma hemma hos syster och Lars. . . . Jag njuter än. . . .